Artiklar

Skriv ut

on .

Fajko daje sve od sebe kad je u pitanju maternji jezik

Fajko Zulfic är ständigt på språng mellan nio skolor i två kommuner. Foto: Carl-Johan BaulerHÄSSLEHOLM

Novine "Norra Skåne" pišu koliko se nastavnik, Fajko Zulfić angažuje u radu sa djecom. Fajko je nastavnik bosanskog jezika. Radi u devet škola u opštinama Hässleholm i Osby. Fajko, ili Fahrudin kako se zapravo zove, se maksimalno zalaže kad su u pitanju učenici i njegovo zanimanje. Kao pedagog, on daje sve od sebe na polju maternjeg jezika, što se jasno vidi i čuje kada govori koliko voli rad sa djecom. Cilj je uvijek isti kad je u pitanju nastava.

Fajko satsar allt på sina elever

Av Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 31 MAJ 10.44. Foto: Carl-Johan Bauler

HÄSSLEHOLM. Fajko Zulfic är modersmålslärare i bosniska. Han har ett minst sagt rörligt yrke och flänger mellan nio skolor i två kommuner, Hässleholm och Osby.

Fajko, eller Fahrudin som han heter, är en lärare som satsar allt på sina elever och sitt yrke. Ja, Fajko brinner för jobbet, det både syns och hörs när han berättar om hur han älskar att arbeta med barn. Målet är alltid detsamma i undervisningen:

Fajko är imponerad över sina elever. Foto: Carl-Johan  Bauler

– Jag vill utveckla helt tvåspråkiga människor som ska känna sig delaktiga av två kulturer. Och jag är mycket stolt och imponerad av mina elever, förklarar han.

Fajko Zulfic är 58 år och kom som flykting från staden Banja Luka i Bosnien till Sverige 1993. I Bosnien arbetade han som specialpedagog med utvecklingsstörda barn. I Sverige kom han till flyktingförläggning och bodde bland annat i Växjö. Han började omedelbart läsa svenska med en nästan manisk flit, Fajko berättar att han fick låna ett rum att hålla till i och där slukade han böcker på svenska nätterna igenom. Att helhjärtat engagera sig i något nytt hjälpte till att komma över upplevelserna från krigets Bosnien. Redan efter ett par månader började han jobba och kom efterhand till Osby där han arbetade med asylsökande barn. Och i Osby har han stannat.

– Jag känner det inte som om jag förlorat ett hemland. Idag är jag både svensk och bosnisk. Sverige är perfekt, här finns alla möjligheter och man kan utbilda sig till vad man vill, berättar Fajko.

Fajko Zulfic arbetar tillsammans med Sandi Delic på Kyrkskolan i  Hässleholm. Foto: Carl-Johan Bauler

Undervisningen i modersmål är frivillig och Fajko berättar att all forskning visar att modersmålsundervisning stärker eleverna så att de får bättre studieresultat även i andra ämnen. En utvärdering från skolverket som gjordes 2008 visar att elever som deltar i modersmålsundervisning generellt har de högsta betygen oavsett familjebakgrund. Eleverna får läsa modersmål från sex års ålder.

– Om de inte behärskar sitt eget språk och sin egen kultur, hur ska de då kunna lära sig den nya. Modersmålsläraren kan dessutom vare en mycket viktig person och fungera som kontakt mellan skolan och föräldrarna, resonerar han.

Själv undervisar har varje vecka ett 40-tal elever, en lektionstimme var. Det innebär att mycket jobb måste göras hemma, läxa är obligatoriskt. För Fajko innebär jobbet att göra det mesta av undervisningsmaterialet själv, det är skralt med användbara läromedel. Hans jobb är egentligen ganska obekvämt med ständiga förflyttningar och med arbetsrummet förlagt till en väska över axeln. Men han trivs och eftersom han är ensamstående kan han helt och hållet fokuserad på jobbet, förklarar han.

– Jag är mycket imponerad av mina elever, säger han och visar mig en elevs arbetsbok.

Fahrudin Zulfic älskar sitt jobb som modersmålslärare i Hässleholm   och Osby. Foto: Carl-Johan Bauler


I boken har en flicka i klass två mycket prydligt skrivit om Bosniens geografi och andra landsfakta och ritat teckningar.

Barnen jag pratar med trivs alla bra hos Fajko och de har själva valt att läsa bosniska, inte i första hand för att mamma och pappa sagt åt dem.

– Det är bra att kunna så man kan prata när vi kommer till Bosnien och hälsar på, förklarar Besim Pivodic som går i femman.
Fajko har haft lätt för att komma in i det svenska samhället, i likhet med de flesta andra bosnier och Fajko vet varför:

– Det har gått bra för oss bosnier i Sverige eftersom vi är vana vid att leva i ett multikulturellt land. Enligt vår tradition är din närmsta granne är viktigare än din bror som bor på andra sidan stan, förklarar han.