Tema modersmål - teckensprak

FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Konventionen säger bland annat att när man fattar beslut som rör barn så ska "barnets bästa" komma i första rummet (Artikel 3).

Aktivt deltagande i samhället
I artikel 23 sägs att barn med funktionsnedsättningar ska kunna delta aktivt i samhället. För barn med hörselnedsättningar kan ibland teckenspråket vara en avgörande faktor för deras aktiva deltagande.

Enligt Handikapputredningen (SOU 1991:97) finns det totalt mellan 8 000 och 10 000 personer  i Sverige som är födda döva eller som blivit döva under barn- och ungdomsåren och som är beroende av teckenspråk men någon säker statistik finns inte.

Historien visar att dövas ställning i samhället har varit svag. På grund av sin funktionsnedsättning har döva ofta, på samma sätt som andra grupper av människor med funktionshinder, nedvärderats av majoritetssamhället. Kunskapen om hur dessa människor haft det och hur man sett på teckenspråket under olika epoker i historien är därför begränsad.

Det lilla man vet visar dock att synen på döva skiftade i olika historiska kulturer, exempelvis ansåg egyptierna att döva var utvalda av gudarna. Undervisning eller utbildning var det däremot sämre ställt med eftersom man åtminstone inom den västerländska kulturen, bland annat utgående från Aristoteles, betraktade hörseln som det viktigaste organet för inlärning. Det var det talade och skrivna spåket som "räknades".

Tidigt teckenspråk
På samma sätt som talade språk har uppstått och utvecklats i interaktion mellan människor, har tecknade språk uppstått och utvecklats i interaktion mellan människor som är beroende av ett visuellt språk för sin kommunikation. Förekomsten av teckenspråk är skriftligt belagt från omkring 400-talet f. Kr. i Platons dialog "Kratylos".