Här kan du läsa utdrag från uppsatsen "Med tecken som röst: En intervjustudie med döva elever om deras skolerfarenheter" av Marcus Richter, examensarbete vid Lärarhögskolan i Göteborg 2007.
Författaren förklarar varför han skrev uppsatsen: "Denna studie syftade till att beskriva en grupp döva ungdomars upplevelser och erfarenheter av deras skolgång på grundskolan. Studien har sökt hitta olika faktorer för ungdomarnas möjligheter att nå målen för minst godkänt i kärnämnena och hur dessa ungdomar hade velat att det skulle ha sett ut på grundskolan. Denna studie har även sökt förklaringar till döva barn och ungdomars språkproblematik."
"Utifrån informanternas upplevelser och erfarenheter av skolan och dess lärare kan man urskilja några delade åsikter.
När det gäller den positiva aspekten kan man lyfta fram att informanterna upplevde skolgången på grundskolan på ett tryggt sätt genom att de kunde identifiera sig med andra elever, framför allt genom teckenspråket. Intervjupersonerna hade även goda erfarenheter av skolmiljön där de ingick, och där de kunde umgås med likasinnade.
En annan positiv aspekt som kom fram från intervjuerna är att ett par informanterna som upplevde dem som bra pedagoger var även duktiga på teckenspråk - det vill säga att de var tydliga och bra i sitt språk. Samma tydliga skillnad kan man se att intervjupersonerna upplevde hos de dåliga lärarna som inte behärskade teckenspråket på ett för eleverna tillfredsställande sätt utan det uppstod då ofta missförstånd.
När det gäller den negativa aspekten så tyckte även några informanter att vissa lärare inte hade en bra pedagogisk förhållningssätt genom att lärarna förklarade dåligt på teckenspråk. Eleverna tyckte då att deras lärare har en sådan attityd som kan uppfattas som nervärderande mot de, när inte lärarna kan kommunicera på teckenspråket på ett fullgott sätt. Informanterna tyckte därför att det är viktigt att pedagogerna måste bli så mycket bättre på teckenspråk och på den vägen få en bättre attityd till språket. Eleverna trodde också att om lärarna får en bra och positiv attityd till teckenspråket då skulle de inte trycka ner eleverna. Intervju-personerna menade då att effekten skulle lyfta eleverna och deras självförtroende på ett positivt sätt.
Det är inte samma informanter som tycker att lärarna är bra på teckenspråk och att de måste bli bättre så jag vill klargöra detta nu så det inte verkar motsägelsefullt i min analys av resultaten. Dock står det klart att alla informanter tycker det är betydelsefullt att det finns vissa pedagoger som bör bli mycket bättre på teckenspråk.
Tre av fyra informanter gav en tydlig bild av att de har haft svårt att lära sig det svenska språket och därför har eleverna inte kunnat tillgodogöra sig allt kunskapsstoff på den skriftliga vägen. Ett par intervjupersoner ansåg att det rörde till mycket i språkinlärningen när de dessutom skulle lära sig ett tredje språk, engelskan. Språkutvecklingen hämmades även av andra faktorer i klassrumsinteraktionen i form av pedagogernas bristande teckenspråks-kunskaper och att det var stökigt i klassen ansåg informanterna.
Två-tre informanter önskade att det hade varit bättre för deras skolgång om det varit ordning och reda i klassen med regler. Eleverna tyckte också att det borde ha funnits mer tid på individuella insatser när det gäller inlärningen av svenska språket." (sid 25)
Klicka på länken för att ladda ned och läsa hela uppsatsen.
