Här kan du läsa utdrag från uppsatsen "Utvecklingsprocess hos hörande föräldrar till döva barn - en pedagogisk studie" av Elna Wintzell , magisteruppsats i pedagogik 2003 vid Lunds universitet.
Författaren förklarar varför hon skrev uppsatsen: "Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera hörande föräldrars utvecklingsprocess i relation till sitt döva barns situation. Att få ett dövt barn handlar mycket om en kommunikativ problematik och detta är en underton i hela uppsatsen." (sid 2)
"Föräldrarna vet inte så mycket om dövhet utan måste få information på olika sätt - genom att t.ex. fråga och diskutera med hemvägledaren, läkaren och andra föräldrar som också har döva barn - för att sedan överväga de olika synpunkterna och åsikterna de fått. Därefter kan de med stöd av all bearbetad information fatta egna beslut gällande sitt döva barn, däribland val av skola och kommunikationssätt.
Släkt och vänner hade inte samma kunskap om döva som de på medicinska och pedagogiska hörselvården. Därför kunde de inte främja föräldrarnas potentiella utvecklingszon. I detta fall kan det vara tvärtom; föräldrarna lär ut sin nya kunskap om döva och teckenspråk till släkt och vänner. Med mikrosystem i grunden kan man se att släkt och vänner fungerar som stöd genom att till exempel lära sig teckenspråk, fortsätta umgås med familjen eller sitta barnvakt. Detta underlättar i sin tur föräldrarnas utvecklingsprocess, då de får stöd från sin närmaste omgivning." (sid 35)
***
"Kommunikationssättet i familjen blir något helt nytt för föräldrarna och de i deras närmaste omgivning, såsom hörande syskon i familjen, släkt och vänner. Föräldrarna blir tvungna att lära sig ett nytt språk för att kunna kommunicera med sitt döva barn. Hur omgivningen hanterar det varierar, och det i sin tur påverkar föräldrarna. Det upplevs som ett slags stöd av föräldrarna om de i omgivningen engagerar sig i att lära sig teckenspråk.
Teckenspråk är en ny väsentlig faktor som genomsyrar hela existensen för en förälder. Det var nödvändigt att lära sig ett nytt språk, samt att upprätthålla kunskapsnivån i detta, för att kunna kommunicera med sitt döva barn (jfr Heiling 1993 [Heiling, K (1993) Döva barns utveckling i ett tidsperspektiv - kunskapsnivå och sociala processer. Almqvist & Wiksell International, Stockholm]).
Föräldrarna strävar efter den bästa möjliga framtiden för sitt döva barn och tar olika beslut gällande sitt barn. Här blev flera av föräldrarna indragna i ett dilemma när det gäller valet av cochleaimplantat. En del föräldrar anser att cochleaimplantat förbättrar möjligheten för barnets utveckling och väljer därför det medan andra väljer bort det.
Beslutet ger olika konsekvenser - väljer en förälder cochleaimplantat innebär det att denne sedan står inför fler vägval än en förälder som väljer bort cochleaimplantat. Barn med cochleaimplantat ska antingen placeras i en döv eller hörande skola och ha tal eller teckenspråk som kommunikationsspråk, medan för barn utan cochleaimplantat blir den raka vägen, som en intervjuad förälder beskrev, skola för döva elever och teckenspråk som kommunikationssätt (jfr Preislers et al. 1999 [Preisler, G., Tvingstedt, A-L. & Ahlström, M. (1999) Cochleaimplantat på barn - en psykosocial uppföljningsstudie. Mötet mellan föräldrar och CI-team samt mötet mellan förskolepersonal och CI-team]).
De intervjuade föräldrar som valt cochleaimplantat har valt en form av mellanväg genom att kombinera cochleaimplantat, teckenspråk och tal. Föräldrarna menade att teckenspråk är det döva barnets första språk och därför skulle det alltid prioriteras. Konsekvensen blir därför att föräldrarna vill lära sig mer teckenspråk och på det viset behövs det mer stöd från samhället, som skulle kunna erbjuda fler teckenspråkskurser." (sid 35-36)
Klicka på länken för att ladda ned och läsa hela uppsatsen.
