Thailändska
Thailändska är en blandning av pali (medelindiskt språk), sanskrit (klassisk indiska) och khmer (språk i Kambodja) och tillhör Tai-kadaispråken. De har tidigare ansetts ingå bland de sinotibetanska språken, men räknas numera som en egen språkfamilj.
Thailändska är ett av de äldsta språken i Öst- och Sydost-asien.
Forskarna tror att språket har sitt ursprung från Kina, åtminstone i dess enklaste form. Många lånord kommer från Kina. Kinesiska och thailändska har många likheter t. ex. är båda enstavelser
Thai är daterat ända tillbaka till 1200-talet. Kung Ramkhamhaeng (1275-1317) sägs vara den som skapade det thailändska alfabetet år 1283 för det Siamesiska språket. Troligtvis är det inspirerat av Khmer och sanskrit alfabetet.
Thailändska har lånat många grundord från pali och sanskrit. Även om många av dessa lånord är gamla så kommer majoriteten från sena 1800-talet då kung Rama IV ansåg att thai fått så många engelska lånord som var illa avpassade för thailändskt uttal att han tillsatte ett råd som fick till uppgift att studera de engelska ordens stammar, som oftast kom från grekiska eller latin. och byta ut dessa stammar mot de indiska språkens motsvarigheter
Thai är modersmålet för ca 85% av befolkningen som är över 60 miljoner.
Skriftspråk
Thai skrivs med det thailändska alfabetet. Modern thaiskrift har 44 konsonanttecken som representerar 21 distinkta konsonantljud och 48 vokal och diftong ljud. Dessutom finns fyra stycken tonmärken och tre andra specialsymboler: upprepning, förkortning och etcetera.
Thailändskan är liksom flera andra språk i Asien ett tonspråk. I thailändskan finns fem toner - normal, hög, låg, stigande och fallande ton. Beroende på om man säger ett ord med exempelvis stigande eller fallande ton så kan det alltså betyda helt skilda saker. toner: är svårt att lära sig för västerlänningar när det gäller att lära sig perfekt uttal, eftersom fonemiska toner inte förekommer i europeiska
Grammatik är enkel. Menings struktur bygger på rak ordföljd Subjekt+verb+objekt och adjektive följer efter substantiv.
Det finns inte plural form i Thailändska, och det har inte heller tempus. Ett ord eller två är adderade för att bestämma dåtid eller framtid. Det håller sig till en enkel present form och använder inte slang och uttalar inte heller ljud som "th" och "z" , vilket inte alls finns i det thailändska språket. Vissa Thailändska ljud finns inte heller i Västeuropeiska språk.
|
I Thailändska skrivs det från vänster till höger. Vokala tecken skrivs antingen före, efter, ovan, på eller under konsonanter, och det beror på vilka vokaler det är. I Thailändska finns ordet "Artighet" som för det mesta adderas i slutet av allt du säger. För män är det är "Khrap", och för kvinnor är det "kha". Med direkt översättning har ordet litet betydelse men thailändare uppskattar det mycket om man använder det ordet. Kunglig språk |
Dialekterna
Moderna lingvister urskiljer fyra huvudsakliga dialekter i landet: central, thai, nordthailändska (som använder sju toner), nordöstthailändska, samt sydthailändska.
Centralthai är riksspråket som används i tv- och radiosändningar. Detta är också den thai som används i skolundervisningen. Därför förstår alla thailändare grundläggande centralthai. Centralthai ligger också till grunden för skriftspråket. Språket karakteriseras av ett noggrant skriftspråksliknande uttal med till exempel tydlig skillnad på R- och L-ljud, fullständigt uttal av inledande konsonantkluster och en formellare talstil med fler lånord från pali, sanskrit och khmer.
Bangkokthai ligger nära centralthai och anses av vissa lingvister vara samma dialekt, men den byter ofta ut R-ljud mot L-ljud och har mindre distinkt uttal av inledande konsonantkluster samt ändrar ibland fallande eller stigande toner till höga samt förkortar vokalerna i vissa ord.
Nordöstthai eller Isǎn är den thai som talas i nordöstra Thailand och ligger mycket nära lao ifråga om uttal och vokabulär. Rent lingvistiskt sett är isǎn en dialekt av lao men på grund av politiska skäl kallas det för isǎn. 33 % av thailändarna talar isǎn. Dialekten karakteriseras av vissa regelbundna ton- och ljudförändringar gentemot centralthai samt en egen vokabulär. Exempel: ljudet 'ch' på centralthai motsvaras av 's' på Isǎn, så att elefant på centralthai heter cháang ช้าง medan det på nordöstthai heter sâang ซ้าง. Nordöstthai har använt sig av ett eget alfabet, men antalet som kan läsa och skriva detta har marginaliserats.
Nordthai eller kham muang är ytterligare en dialektgrupp som talas i nordligaste delen av Thailand, vilket tidigare var ett oberoende kungadöme under namnet Lanna (en miljon risfält). Detta rike omfattade bland annat de nuvarande provinserna Chiangmai, Chiangrai, Mae Hong Son, Nan, Phrae och Lampang samt områden i nuvarande Laos. Nordthai har ett eget skriftspråk som dock är på tillbakagång och idag används nästan uteslutande i ceremoniella syften. Dialekten karakteriseras av vissa regelbundna ton- och tonförändringar gentemot centralthai samt en egen vokabulär, och den har vissa likheter med lao och Isǎn.
Sydthai eller pak tai är samlingsnamnet på de dialekter som talas i sydligaste Thailand. Dialekten karakteriseras av att många ord som på centralthai har två stavelser, får en stavelse på sydthai.
